SKIKTMÅLERI

Denna teknik användes bl.a. av de gamla mästarna som delade upp målningen i två etapper - UNDERMÅLNING och ÖVERMÅLNING.

I undermålningen får kompositionen sin tillkomst och i denna bygger man upp motivets valörer - det ljusa och det mörka. Undermålningen är en viktig etapp. I denna användes temperafärg som ger ett mycket gott fäste för oljefärgen i övermålningen. Med tempera menas en emulsionsfärg – en färg vars bindemedel består av vatten och olja. Vatten och olja passar inte så bra ihop och går vanligtvis inte att förena. Genom emulsion låter det sig göras och har därför kommit till användning inom måleriet. Naturliga emulsioner är t.ex. ägg, mjölk, blod och ämnen från vissa växter t.ex. maskrosor.

I övermålningen börjar man lägga oljefärgen i tunna transparenta skikt. När man kommer en bit på väg lägger man på mer täckande färg – i hela ytor eller enstaka penseldrag för att ytterligare förtydliga och fastställa uttrycket i färgformen.

                                                 Bild 1

     Motivet tecknas upp med kol och fixeras med cellulosafixativ.

                                                 Bild 2

Hela ytan övermålas med en ton i tempera, s.k. tonbotten. För stilleben lämpar sig bäst en grågrön ton och för landskap är det bäst med en grårosa ton. Denna får inte läggas på tjockare än att man kan se kolteckningen igenom.

                                                  Bild 3

När grundningen torkat, vilket i rumstemperatur tar ca en halvtimme, höjs alla dagrar med vit tempera. I denna del av målningen sker form och volymbildning. Sedan skall undermålningen torka minst ett dygn.

                                                Bild 4

För att gå vidare till övermålningen i olja måste temperan isoleras från oljan med damarlösning. Denna måste sedan torka i minst två dygn. Damar eller dammar tillhör gruppen mjuka hartser och utvinns från träd av släktet Shorea, vilka växer i Ostindien. Damar är det harts som gulnar eller förändrar sig minst.

                                                Bild 5

Innan jag påbörjar målningen med färg markerar jag alla mörka partier och skuggor med en blandning av ultramarin och cyprisk umbra för att förstärka djupet i målningen. Som förtunningsmedel använder jag normalmedium. Sedan skall detta torka innan målningen kan fortsätta.

                                                  Bild 6

Därefter går man över hela målningen med färg i tunna skikt. Mellan varje skikt läggs en mellanfernissa. Denna finns i sprayform.

                                                 Bild 7

Det är viktigt att måla över hela tavlan och inte enbart koncentrera sig på en enda del eller parti av målningen eftersom färgerna påverkas av varandra.

                                                 Bild 8

När man kommit en bit på väg lägger man på mer täckande färg – i hela ytor eller enstaka penseldrag för att ytterligare förtydliga och fastställa uttrycket i färgformen.

                                                  Bild 9

Man börjar alltså med de mörkare partierna och arbetar undan för undan upp mot ljuset i bilden. Allra sist kommer de helt vita blänken som hjälper till att ge målningen dess lyster.